vän som jag knappt sett på flera år började äta middag hos mig på torsdagar.
Jag började volontärarbeta några timmar i månaden på samma härbärge.
Och när människor gick förbi de äldre katterna brukade jag ibland säga:
“Vill ni träffa en som kanske inte klättrar i gardinerna klockan tre på natten?”
Det fungerade förvånansvärt ofta.
Två äldre katter fick nya hem på det sättet.
Maria brukade skratta.
“Romeo har gjort dig till försäljare.”
“Han betalar dåligt.”
Åren gick.
Romeo blev långsammare.
Hans hopp upp i soffan blev till en liten pall som jag ställde bredvid den.
Sedan behövde han en till vid sängen.
Han sov mer.
Men varje kväll låg han nära mig.
Och varje gång jag kom hem väntade han fortfarande i hallen.
En kväll, flera år efter den där första dagen på härbärget, satt jag på golvet bredvid honom.
Precis som jag gjort den första natten.
Men den
Comments