Klockan 18:30 skulle ljusen i härbärget släckas, och den gamla katten förstod äntligen att ingen skulle komma.

något märkligt hände efter vårt första besök.

Han slutade sitta vid ytterdörren på nätterna.

Inte omedelbart.

Men gradvis.

Först bara några minuter.

Sedan gick flera kvällar utan att han väntadeTill slut märkte jag att jag inte hade sett honom där på över en vecka.

Istället väntade han på en annan sak.

Mig.

Varje vardag när jag kom hem satt Romeo i hallen.

Jag hörde hans tassar så fort nyckeln gick in i låset.

När dörren öppnades stod han där.

“Jag är hemma”, brukade jag säga.

Och varje gång kände jag något varmt i bröstet.

För någon väntade på mig.

Det hade ingen gjort på väldigt länge.

Jag hade trott att jag räddade en gammal katt från ett härbärge.

Det tog mig nästan ett år att förstå hur ensidig den berättelsen var.

Romeo förändrade också mitt liv.

Jag började bjuda hem människor igen.

Min granne kom över på kaffe.

En gammal