ett rum.En äldre kvinna satt vid fönstret.
På bordet bredvid henne stod ett fotografi.
Romeo.
Yngre.
Blankare päls.
Men utan tvekan samma katt.
Anna knackade försiktigt.
“Ingrid? Du har besök.”
Kvinnan vände sig om.
Först tittade hon på mig.
Sedan på Romeo.
Jag kommer aldrig glömma hennes ansikte.
Hennes händer flög upp mot munnen.
“Romeo?”
Katten stelnade i mina armar.
Sedan kom ljudet.
Ett jamande.
Inte högt.
Men helt annorlunda än något jag tidigare hört från honom.
“Romeo!”
Jag satte ner honom.
Han stod stilla i kanske två sekunder.
Sedan gick han mot henne.
Inte sprang.
Han var för gammal för det.
Men så snabbt hans stela ben tillät.
Ingrid böjde sig fram.
Han reste framtassarna mot hennes knän.
Hon lyfte honom.
Och Romeo tryckte huvudet under hennes haka.
Ingrid grät.
Jag också.
Till och med Anna vände bort ansiktet och torkade ögonen.
“Min pojke”, viskade Ingrid.
“Min gamle pojke.”
Comments