Det skäms jag nästan för att erkänna.
Tänk om Romeo såg henne och inte ville följa med mig hem?
Tänk om de plötsligt ville ha honom tillbaka?
Sedan tittade jag på den gamla katten i mitt fönster och insåg hur själviskt jag tänkte.
Det här handlade inte om vem han älskade mest.
“Kan vi besöka henne?”
Maria blev tyst.
“Menar du det?”
“Ja.”
Några dagar senare satte jag Romeo i transportburen.
Han hatade den.
Han klagade hela vägen till äldreboendet.
“Jag vet”, sa jag. “En stjärna. Fruktansvärd service. En av fem i betyg.”
När vi kom fram mötte Anna oss i entrén.
Hon var ungefär i min ålder.
“Tack för att du kom.”
“Vet Ingrid att vi är här?”
Anna skakade på huvudet.
“Jag ville inte lova något innan jag visste att ni faktiskt kunde komma.”
Hon ledde oss längs korridoren.
Jag hade Romeo i famnen.
Sedan stannade vi utanför
Comments