Min vän klagade på varje måltid jag lagade – sedan bjöd han in sina vänner och sa att jag skulle…

Kevin följde efter mig.

“Snälla gör det bara”, sa han tyst.

Jag vände mig om.

Annons

“Menar du allvar?”

“Bara den här gången.”

“Varför?”

Han tittade mot matsalen.

“Jag förklarar senare. Bara… snälla.”

Det var något konstigt i hans ansiktsuttryck. Inte direkt skuld. Mer som nervositet.

Jag borde ha sagt nej.

Men Kevin frågade mig sällan om sådana saker, och han såg genuint orolig ut.

Så till slut, mot mitt bättre vetande, gick jag med på det.

På lördagen ägnade jag större delen av dagen åt att laga mat.

George hade bett om stekt potatis, soppa, bröd, grönsaker och en enkel efterrätt. Det var mer mat än jag normalt lagade till dubbelt så många personer, men han insisterade på att det var rätter som hans vänner skulle förvänta sig.

Det borde ha varit min första ledtråd.

Vid sjutiden satt Georges vänner runt vårt bord.

Det var tre par, alla i