inte himlen gå sönder, pappa.”
Jag kunde inte hitta henne.
Hon stod nu bredvid sin man.
Och Harry var inte färdig.
”Du Clark, så här kommer det här att fungera”, sa han. ”Du bor i vårt hus. Du bidrar. Det betyder att när jag ber dig att göra något, så gör du det. Inga frågor. Ingen attityd.”
“Vårt hus?” upprepade jag.
”Det stämmer”, sa Tiffany.
Hon ställde sig bredvid Harry som om de redan hade kommit överens om vad som skulle hända.
Sedan tittade hon på mig.
“Pappa, du måste bestämma dig nu.”
Hennes röst var lugn.
“Antingen hjälper du Harry och gör som han ber dig om, eller så packar du dina saker och går.”
Orden hängde kvar i rummet.
Harry flinade brett.
Han var redan säker på att jag skulle ge upp.
Jag tittade på min dotter en sista gång.
Sedan nickade jag.
“Okej.”
Harry lutade sig tillbaka
Comments