Föreställ dig att du inte klipper håret på ett helt kvarts sekel.
För de flesta skulle det vara svårt att ens föreställa sig. Håret skulle gradvis bli en så stor del av ens utseende och vardag att en klippning nästan skulle kännas som en helt ny identitet.
För Rosa var hennes långa hår just en sådan del av livet.
I hela 25 år lät hon håret växa. Under tiden hann det bli omkring 120 centimeter långt.
Hennes man hade dessutom under en längre tid önskat att hon skulle klippa det. Men Rosa var inte redo att släppa taget.
Till slut kom ändå dagen då hon bestämde sig.
Och den här gången handlade det inte bara om att byta frisyr.
Ett beslut som hade väntat i många år
Att klippa långt hår efter flera decennier är inte ett beslut man tar på några sekunder.
Varje centimeter kan bära på minnen.
Kanske minns man hur håret såg ut vid olika tidpunkter i livet. Kanske har det funnits där under viktiga familjehändelser, resor, högtider och vanliga vardagar.
För Rosa hade håret blivit en självklar del av hennes utseende.
Därför var de första klippen särskilt känslosamma.
När saxen började arbeta sig genom den stora mängden hår förändrades hennes utseende snabbt.
De långa lockarna föll ner på salongsgolvet och det som hade tagit årtionden att växa fram försvann på bara några ögonblick.
Men den här gången fanns det en större mening bakom förändringen.
120 centimeter hår skulle få ett nytt syfte
Rosa hade en tydlig tanke med sitt beslut.
I stället för att låta håret gå till spillo ville hon göra det så att det kunde användas till peruker för barn som hade förlorat sitt hår på grund av sjukdomen.
Det gjorde klippningen till något mycket mer än en personlig förändring.
Håret som hon hade
Comments