det.
Hon visste inte själv om det var sant eller inte.
Vad hon däremot visste var värken som satte sig i bröstet varje december. Hon dukade fram en tallrik vid bordet åt en dotter som inte skulle använda den.
Tolv jular förflöt på det sättet.
Den trettonde vägrade något inom Thea äntligen att acceptera ännu en lugn, avlägsen semester.
Hon hade tillbringat den tolfte julen ensam på ett sätt som
kändes annorlunda än alla de föregående, tystnaden i hennes hus var hårdare än vanligt.
Den enda tallriken vid bordet såg mindre ut som en hoppfull gest. Och mer som en vana hon var rädd för att bryta. Hon satt med den känslan i veckor efteråt och vände på den. Tills något inom henne slutligen hårdnade till ett beslut istället för bara längtan.
Hon hade sparat lite pengar själv, undangömda under årens lopp. Tillräckligt nu för en flygbiljett hon aldrig riktigt
Comments